Skittunna

Man kan liksom säga att bloggen inte prioriterats särskilt mycket under den senaste tiden. Senaste inlägget skrevs i mitten på april och nu är det snart juni... detta beror helt enkelt på att det har hänt sjukt mycket, vi har varit i finland någon vecka och så har krypet varit sjuk så vi har varit in och ut på barnsjukhus några gånger. Det är en story för sig...

Så var det ju morsdag i söndags :) Jag hade en helt underbar dag med min lilla familj. Vi var på utflykt och sedan grillade vi hemma. Jag fick den bästa morsdagspresenten någonsin... Maken och jag ska semestra på franska rivieran tillsammans  fyra hela dagar i sommar medan krypet och trollet åker med mormor och morfar på äventyr till finland. Jag är så lyckligt lottad som har så fina föräldrar som ställer upp i vått och torrt oavsett avstådet emellan oss.

På morsdagen tänkte jag väldigt mycket på min mormor. Min mormor dog sommaren 2005 och jag saknar henne oerhört mycket fortfarande. Vi stod varandra mycket nära och hon lämnade ett enormt tomrum efter sig. Det var ingen som trodde att hon skulle dö vid 84-års ålder, alla trodde att hon skulle bli minst 100. Hennes föräldrar var båda två över hundra när de dog och då de fortfarande var vid livet på ålderdomshemmet hade de varit gifta längst av alla par i finland.

Min mormor var en speciell dam som lät alla veta vad hon tyckte. Ofta yttrade hon sig högt på tex teatern så att skådespelarna eller dansarna garanterat hörde vad hon tyckte. Jag tyckte att det var ganska roligt och hon sa att hon hade blivit för gammal för att inte låta folk veta vad hon tycker och tänker.

Jag kommer ihåg hur mormor flätade mitt långa hår när jag var barn. Det gjorde förbannat ont! Det var nästan så att ögonen trillade ur skallen då flätorna satt så hårt. Hon var frisör och drev egen salong i många, många år. När man klagade på att det gjorde ont så svarade hon att det skulle det göra och att det inte gjorde något om papiljottnålarna stack i hårbotten så att det blödde lite för då satt de i alla fall bra.

Mormor var aktiv i gymnastikföreningen största delen av sitt liv och ordförande i många herrans år. Och det var nog tackvare hennes och mammas engagemang som jag bokstavligen växte upp i gymnastikföreningen. Jag gick kurser och verkade som gymnastikledare redan vid 13-års ålder.

På senare år då jag mötte trollfar och flyttade till sverige hördes vi på telefon varje fredag. Det var alltid jag som rinde och hon låtsades vara lika förvånad varje gång trots att hon visste att det var jag. De enda gångerna som hon inte svarde var om det var Formel-1, hockey eller någon annan sport på tv. Då satt hon klistrad framför tv:n och var helt onåbar. Hon kom på besök till sverige ett flertal gånger. Jag kommer så väl ihåg en gång på Silja Line då vi var på väg till sverige och åt på alacarte restaurangen, vi åt och drack så mycket att vi var tvugna att gå och lägga oss i hytten hela resan för vi mådde såååå illa båda två.

Det finns en miljard fina minnen och historier om hurtbullen som var min mormor. Jag är glad över att jag fick möjligheten att säga hejdå innan hon lämnade oss. Det var ett av våra fredagssamtal och jag frågade vad hon gjorde. Hon berättade att hon satt hemma på balkongen, beundrade sina blommor och drack konjak. Sedan tillade hon att hennes cancer tagit överhanden och att hon kommer dö snart. Jag skrattade och sa "dör du nu så är det inte cancern utan för att du har supit ihjäl dig på konjak"... Några dagar efter vårt samtal somnade hon in på sjukhus med min mamma vid sin sida. Jag önskar så att jag hade varit där men mest av allt önskar jag att hon hade fått träffa mina fina barn. Jag ser dock en hel del av henne i trollet, temperamentet och envisheten har hon i allafall ärvt.

Jösses vad jag saknar min mormor!

Btw så ogillade hon överviktiga människor av någon underlig anlednig och jag är tvärsäker på att om hon ser mig från ovan molnen nu så ropar hon "Jenni, kyl' susta on tullu oikeen paskatynnyri!" (övers. Jenni du har blivit en riktig skittunna!). Bör dock meddelas att viktnedgången har vartit ca 1 kg i veckan sedan en månad tillbaka. Svarta lådan flyttade jag fram till hösten då det är den hel del farande och flängande den närmaste tiden. Exakt vikt vet jag inte just nu då batteriet har tagit slut i vågen (sant, jag svär!)

Min fina mormor Kerttu och jag på vårt bröllop 2004. Natten innan bröllopet sov jag hos mormor och vi skvallrade och pratade sent in på natten. På morgonen väckte hon mig till Champagnefrukost med pannkakor och jordgubbar. Kärlek!